Filmanalys: Taken

Bild

Det kan väl knappast komma som en överraskning att Hollywood-producerade filmer knappast är en feministisk dröm. Kvinnors berättelser är gravt marginaliserade och det är ovanligt att filmer ens passerar Bechdel-testet. Då och då halkar jag dock över filmer som gör till och med mig chockad. Taken är en sådan film.

Handling (**Spoiler varning**)

Filmen Taken från 2008 handlar om en man som jobbar inom säkerhetspolisen, vars 17åriga dotter (Kim) bestämmer sig för att åka till Paris med en kompis (Amanda). Pappan (Bryan) är först mycket skeptisk till resan eftersom han oroar sig för att hans dotter ska råka ut för något, men blir övertalad av sin fd. fru och sin dotter att låta henne åka. Väl framme i Paris börjar de två tjejerna prata med en ung man på flygplatsen och de delar en taxi hem till tjejernas lägenhet. Den unga mannen visar sig vara del av ett trafficking-liga som redan samma natt invaderar lägenheten och kidnappar de båda tjejerna. Kim hinner ringa sin pappa som kommer till Paris för att rädda henne. Resten av filmen handlar om pappans mycket blodiga försök att rädda sin dotter och hans hämnd på de som har kidnappat henne. Han hittar Amanda, nerdrogad och död i en lokal tillsammans med flera andra trafikerade kvinnor. Till sist lyckas han rädda sin dotter precis innan hon säljs till en rik man eftersom hon fortfarande är ”oskuld”.

Analys

I ett första skede kan en tänka att filmen är bra eftersom den tar upp problematiken med trafficking, något som drabbar oerhört många människor, framförallt kvinnor och flickor.  Sen inser en att filmen är, inte bara lite, utan fruktansvärt problematisk i många hänseenden.

Det första som slår mig är att den reproducerar ren paternalism genom en storyline som bygger på ”dam i nöd”-principen (på engelska damsel in distress). Kvinnan placeras i ett hjälplöst tillstånd som hon själv inte kan ta sig ur och räddas av en man (hennes pappa). Det är en klassisk princip vars existens och problematik du kan höra mer om här. Historien handlar överhuvudtaget inte om Kim utan om Bryan och hans heroiska försök att rädda henne, hon reduceras till ett hjälplöst offer.

Filmen reproducerar också en annan klassisk princip som i skräckfilmer kallas för Final girl. Principen innebär förenklat att: ”oskulden” överlever. Det är klart ända från början av filmen att Amanda inte är någon att lita på då hon är slampig och galen. Hon lovar att hennes (manliga) släktingar kommer att finnas i lägenheten de två kvinnorna ska bo i under vistelsen i Paris, men detta visar sig inte vara sant. Det framgår att Kim är ”oskuld” medans Amanda inte är det. Senare under filmen är det också detta som räddar henne.

Medans Amanda dör en miserabel död (även om denna inte uppmärksammans särskilt) klarar sig Kim från att våldtas tills en riktigt rik herre ska köpa henne (något som pappan räddar henne ur) eftersom hon som ”oskuld” är mer värd än sin vän. Hur sexhandlarna visste att Kim och hennes vän hade olika sexuell erfarenhet är oklart eftersom detta inte syns på en person (ens genom en gynekologisk undersökning). I den här filmen är det dock helt klart relevant om en kvinna haft sin sexuella debut (givetvis baserad på en heterosexistisk penis-i-vagina-norm) eller inte. Knullar du så dör du!

En annan obehaglig sak filmen gör är att upprätthålla en känsla av att världen inte är en säker plats för (framförallt unga) kvinnor och att en som (ung) kvinna alltid ska vara på sin vakt och inte göra självständiga val. Straffet för dessa val kan nämligen vara våldtäkt och död.

För om vi ska vara ärliga så är det inte speciellt trovärdigt att två amerikanska, vita, medelklasstjejer blir kidnappade och sålda som sexslavar i Paris bara för att de väljer att åka dit själva och börjar prata med en okänd snubbe. Kvinnorna framställs som naiva, överdrivet risktagande och rentav dumma för att de gör dessa val.

Jag tycker att det är fullständigt rimligt att två 17åriga kvinnor åker till Paris själva i några veckor och pappans envishet att inte låta sin dotter åka iväg framstår som obehagligt överbeskyddande. Tyvärr får han i narrativet rätt och våldtäktskulturen återskapas.

Och då har jag inte ens börjat att prata om hur vithetsnormen reproduceras i filmen eller hur överdrivet våldsam den är. En hel mängd människor dödas av pappan i filmen, och även om jag uppenbarligen hatar sexhandlare så kan man ju diskutera om dödsstraff utan rättegång är rätt sätt att hantera dem.

Det är också oklart om det bara är människosmugglare pappan dödar i sin bärsärkagång efter dottern. I en scen som chockade mig särskilt kastar pappan en bomb efter sig för att döda sexhandlarna. I attentatet ser det dock ut som att även anläggningen där en massa kvinnor hålls inspärrade som sexslavar exploderar. Hur det gick för dessa kvinnor behandlas överhuvudtaget inte i filmen. En kan anta att det inte är relevant för filmskaparna eftersom filmen (som jag var inne på) inte handlar om kvinnors utsatthet utan om en mans (befogat) upprörda känslor, ”heroiska” handlingar och hämnd.

Så med detta sagt skulle jag vilja föreslå en ny filmtitel, eftersom den redan existerande är lite vilseledande. Vad sägs som:

taken new title

Annonser

En kommentar på “Filmanalys: Taken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s